Konstforum, Norrköping 2012
Genomgående på utställningen är sättet att förvandla konkreta iakttagelser till något abstrakt och allmänt. Realistiska landskap befinner sig på gränsen att upplösas i mönster och geometriska figurer. Ibland tar han steget fullt ut och i en triptyk som heter Lövverk har omgivningarna försvunnit och kvar blir bara bladen, som filtreras genom olika färgklanger - smaragdgrönt, lime och lila.

Några av målningarna har också försetts med dekorativa inslag som punkterar alltför naiva  föreställningar om relationen mellan måleri och verklighet. En stor målning som heter just  Vårvinter föreställer svarta grenar som går igenom ett poröst istäcke, men de förvandlas också till något kalligrafiskt när de slingrande avtecknas mot en röd bakgrund i ena kanten av verket. Något liknande inträffar också i målningen Grenverk, där svarta kvistar mot en lilafärgad skymning förvandlas till ett taggit mönster. Det anger ett slags gränssnitt som visar hur naturen övergår i konst.

Pauli Olavi Kuivanen, Norrköpings Tidningar 121203

Galleri Aveny, Göteborg 2011

Lars Arvidsson lämnar oss ett mycket skickligt måleri av lugna vinterdagar där utblickarna uppenbarar grafiska mönster och återsken - särskilt bra när dammens glansis reflekterar landskapsrummet eller ljuset bryter matt genom en halvtransparent gardin. Ljuset genom rutor, genom ytor, passager. Det visuella har ramar, men Arvidsson bryter illusionen på flera vis. En limegrön linje, en varm trasmatterand eller illande röd horisontal förändrar bilden. Därmed är detta  inte något vanligt landskapsmåleri utan lika mycket påminnelser om det egna seendet.

Göteborgsposten 110212

Galleri Astley, Uttersberg 2005
Lars Arvidssons målningar påminner oss om den europeiska traditionen av utsiktsmåleri,en medvetet odlad kompositionslösning sedan senrenässansen.

Med scenografens säkra tag öppnar han utsikten som genom ett fönster, inramad av ett par  inhängande grenar eller löv. Betraktarens nyfikna blick glider in som gällde det tittskåpsteaterns grunda scen. Andra gånger fångas blicken i ett nät, upphängt på tork i fullmånens ljus.

Arvidssons naturmystiksaknar tungt nordiskt patos och psykologisk svärta. I stället möts vi av dansant lätthet och visuell lekfullhet. Det är detta som enar hans verk, känslan av gränslös samhörighet som vibrerar i den grundläggande naturupplevelsen.

Det är ett rogivande måleri. Men både vi och målaren är ständigt medvetna om att den uppnådda balansen när som helst kan tippa runt.

Kristina Mezei,  050317

Galleri Bacchus, Borås 2005

Lars Arvidssons skenbart abstrakta målningar på galleri Bacchus avslöjar snabbt att de flesta står naturen nära.

Formerna är ofta vegetativa, i växande. Lika ofta finner man speglingar i vatten, himlar eller horisontlinjer, men även lek med optiska effekter, ibland med föränderliga perspektiv, hur en form ligger än framför, än glider tillbaka i bilden, eller hur flimmereffekter förvillar ögat.

Kommen så långt har man också insett hur driven han är som målare och vilken gedigen grund han står på. Här finns ett österländskt besläktat med japanska träsnitt eller med den zenmeditation han själv har utövat sedan 25 år, men också en raffinerad lek med element i en modernistisk tradition. Lennart Rodhes konkretism är inte så långt borta, och vitsig allusion på diverse mästerverk ligger halvt gömda bakom hans egna former, som i ett fall en klar Mark Rothko-pastisch. Allt tycks växa och frodas, och varje bild ruvar på ständigt nya upptäckter.

Rolf Haglund, Borås Tidning 050214